Jag måste bara tacka alla ni som vart ett kanon stöd för mig! De känns så himla skönt när man känner att man har nån som bryr sig om en när man mår så här dåligt.
Så finns de ju dem som ger en extra värme, speciellt ens gamla klasskompisar man känt halva livet. Tack att ni finns! Utan er hade seriöst allt känns hopplöst.
Jag försöker tänka possetivt, men hur fan kan man göra de i en sån här situation? Ni förstår inte hur otroligt rädd jag är.
/ L
söndag 2 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Gumman du kommer bli bra! längtar du är back <3
när kommer du hem?? :'(
Blir frisk nu!! <3 :)
Skicka en kommentar